Detta inlägg har publicerats en gång tidigare, men för er som missat det lägger jag nu upp det igen!

---

Är det någon mer än jag som märkt att alla i hästvärlden alltid har rätt och vet bäst?

I hästvärlden finns det inget rätt och fel i samma bemärkelse som det finns i många andra sporter. Här gör alla olika och ingen tycker och tänker precis som den andre. Men betyder det att alla utom just du har fel och gör fel? Hur kan hela hästvärlden tro eller rättare sagt veta att just dem har rätt när det gäller allting?

Jag har träffat på så himla många människor de senaste åren som håller på med hästar och alla gör olika. Ingen är den andra lik men det betyder inte att den ena gör rätt och den andra fel? Kan man inte ta vara på hur alla andra gör och hanterar olika situationer och lära sig av det? Genom att ha fått se många olika hästhållningar men med samma mål så har jag lärt mig mängder. Ingen har varit som den andra men jag har sammanställt det för mig själv och fått ut vad som är det optimala för just mig. Det behöver inte vara det som passar någon annan bäst och kanske inte det som är världens bästa hästhållning men jag vet att min häst inte kommer till skada utan lever och mår bra. Så länge vi båda är lyckliga och kommer framåt ihop, kan det då vara så himla fel?

Vi måste börja acceptera varandra och tillsammans gör hästvärlden till ett ställe med mindre skitsnack och börja lära oss av varandra istället för att snacka skit och bråka med varandra bara för att man tycker eller gör på olika sätt. Ska en så liten sak som hur man tränar sin häst eller tar in den från hagen eller tillrättavisar den skapa sådana diskussioner så att folk bråkar och inte klarar av att umgås efter det?

Alla gör vi olika och det finns inga rätt eller fel så länge som inte hästen kommer till skada. Om alla hade gjort på samma sätt hade det säkerligen fått hästvärlden att sluta snacka så mycket skit men och andra sidan tror jag inte att vi har fått fram lika bra eller olika individer som vi faktiskt får idag.

Acceptera varandra och varandras åsikter, det kommer alla att tjäna på. Lär av varandra istället för att klanka ner på varandra. Försök förstå hur de andra tänker och fråga hur de tänker och varför de gör som de gör om ni är nyfikna istället för att snacka skit om varandra.
Sen behöver man inte gilla hur alla andra gör eller göra som dem bara för att dem kommit längre än du själv. Men vi måste alla börja acceptera varandra för att göra atmosfären inom hästvärlden till en bättre plats där vi alla kan trivas och må bra!

Så länge ingen häst kommer till skada förstår jag inte vad som är så hemskt med att alla göra olika.

Dessa personer är de som har inspirerat mig mest, och även de som lärt mig mest om hästar och häst hantering. Hade jag ej lyssnat och tagit åt mig av allt de sagt hade jag aldrig kommit dit jag är idag! Ingen av dem är precis som den andre men dom är alla tre grymt duktiga och kan det dom håller på med, även om de går tillväga på olika sätt för att nå sina mål!

Jenny Berglund, Angelica Flykt, Erica Lantz

Någonting jag tycker att egentligen alla borde göra när de hoppar är att ta ett mantag för att störa hästen så lite som möjligt. Dels för att vara mjuk och fin i handen så att hästen vågar länga på halsen och skjuta ut nosen lite och få ett bättre språng, men även för att ryttaren ska hålla sig i balans mitt över hästen.

Jag försöker att ta mantag så ofta jag kan när jag hoppar även fast jag vet att jag hade klarat det lika bra utan. Men för att vara på den säkra sidan och se till att hästen får en trevlig och behaglig resa så försöker jag alltid göra det ändå.

Många säger ofta "men jag har ju balansen så det behövs inte" eller "har du nånsin sett nån av världselit ryttarna ta ett mantag?" Men vet ni vad? Vi är igna världselit ryttare, men det är Malin Bayard! Därför blev jag så himla glad när jag såg denna filmen där hon har filmat och pratat samtidigt som hon hoppar en bana på sin ena häst. Man kan tydligt se att hon över varje hinder tar man tag för att försäkra sig om att hästen får en trevlig och bra ritt! 


Det jag egentligen ville få fram med detta inlägg är att det spelar ingen roll hur duktig man är eller vilken nivå man rider på, vissa småknep som ett enkelt mantag kan användas ändå och ge hästen en bättre upplevelse vid hoppning!

Någonting jag verkligen har stört mig på den sista tiden är hur sjukt egoistiska många ryttare är. Hur de bara tänker på sig själva och just sin häst och totalt kör över alla andra som står i vägen. Hur kan man bete sig på det sättet?
Självklart är det jätteroligt för just dig om det går bra på en tävling eller träning och det ska du självklart ha cred för. Men varför ska det vara så himla svårt att ge cred till andra i din omgivning? Kan man inte glädjas åt varandra och försöka hjälpas åt istället för att klanka ner på varandra hela tiden.

Om det går kanon bra för någon annan på en träning eller tävling kan man inte vara glad för den personens skull och ge lite cred till henne eller honom för att de har presterat bra?

Att vara negativ och avundsjuk tar bara på krafterna och det gör ingenting bättre för någon över huvudtaget. Så varför kan inte hästvärlden på den lägre nivån ta samma steg som den högre nivån redan gjort. Tror ni på fullaste allvar att Roffe eller Malin blir avundsjuka på varandra om det går bättre för den andra? Nej det tror inte jag heller. Jag tror de glädjs åt varandras framgångar och hjälps åt för att nå toppen. Även om de inte har ett samarbete mellan varandra så ger de fortfarande varandra tips och liknande för att det ska gå så bra som möjligt för dem båda två.
Men på de lägre nivåerna går det inte alls till på samma sätt. Folk gör allt för att själva lyckas och skiter i hur många de trampar ner på vägen för att nå dit. Att vara otrevlig kommer man ingen vart med och man förlorar enligt mig en stor del av den härliga stämning som man annars har att uppleva i hästvärlden. Allting handlar inte om framgång, en gemenskap inte bara mellan häst och ryttare utan även mellan olika ryttare gör sporten vi håller på med så mycket roligare att utöva.

Skärp upp er alla där ute och börja glädjas åt varandras framgångar och hjälp varandra, pusha och peppa varandra, det kommer ni alla komma mycket längre på både som människor och inom hästvärlden!


Vi är ett gäng tjejer från ridskolan som peppar varandra och hjälper varandra så mycket vi kan för att vi alla ska lyckas, jag tror det har varit till stor hjälp för oss genom åren! Men även vi kan bli bättre på detta för att hjälpa varandra till framgång!

Någonting jag la märke till under och efter mina veckor på praktiken var hur många som säger att de vill jobba med hästar inte verkar ha förstått hur det faktsikt ser ut i hästbranchen. Jag har fått höra en himla massa klagomål på att det är så jobbigt och att man måste slita så och visst det kan jag hålla med om!

Men nu är det faktiskt så att har man valt att jobba i hästbranschen får man skylla sig själv. Det är en hård och jobbig bransch och man får arbeta mycket med kroppen och har kanske inte alltid de bästa arbetsförhållanden man kan tänka sig. Men är man inte beredd på att arbeta hårt förstår jag inte riktigt vad man gör i hästbranschen över huvudtaget.

Har man inte rika föräldrar som kan köpa allt till en så måste man faktiskt börja någonstans och man får börja på botten, men det är samma för alla. Man får börja på botten men man har hela tiden chansen att jobba sig uppåt och för att göra det gäller det att jobba på utan att klaga och verkligen visa framfötterna. Man måste visa att man är intresserad och verkligen brinner för det man håller på med. Gör man det klättrar man väldigt snabbt uppåt och allt slit ger utdelning och det är verkligen värt det!

Men allt detta gnällande tar en ingenstans, att klaga sig igenom sin praktiker och jobb gör bara att dina chanser sjunker att lyckas i fortsättnignen. Tar du istället för dig och jobbar på kan du få kontaker och komma ännu längre efter det. Genom mina praktiker jag jag lärt mig så enormt mycket, det har varit mycket slit men jag har jobbat mig uppåt och fått fina lovord av mina arbetsedare när jag sedan slutat min praktik hos dem just för att jag är så ambitiös,målmedveten,  tar för mig och verkligen visar att jag vill!

Så snälla sluta gnäll och ta er i kragen och gör det bästa utav situationen. Har du inte orken till att jobba och slita i ett stall har du kanske valt fel bransch att jobba i och kanske borde bli kaninuppfödare eller en kontorsråtta så du slipper det tunga arbetet!


Min duktiga praktikvärd Jenny, lärde mig massor av henne!