Mitt livs värsta vecka

Det var en vecka sedan jag fick klappa dig för sista gången, dra fingrarna genom din man för sista gången, pussa dina mule för sista gången, se in i dina ögon och säga att jag älskar dig för sista gången, säga hejdå för allra sista gången..

 

Det känns som om det var igår allting hände, jag tvingas fortfarande uppleva det om och om igen varje natt. Men samtidigt känns det som om det var en hel evighet sen jag fick se dig, hålla om dig och vara i din närhet. Dom här dagarna har varit de absolut värsta i mitt liv. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna bearbeta det här..

 

Varje morgon när jag vaknar hoppas jag på att det inte ska ha hänt, och varje morgon blir jag lika besviken. Varje natt upplever jag den hemska olyckan på nytt, om och om igen. Det ända jag kan tänka på är dig.

 

Ingenting är kul längre, ingenting har en mening. Inte utan honom. Jag har ingen aning om hur jag ska spendera min tid, vilket gör att jag ligger hemma i sängen hela dagarna. Orkar inte gå upp då jag ändå inte har någonting bättre att göra, har ingen ork till att göra någonting alls. Jag vill inte va i närheten av ett stall, det gör för ont. Ännu mindre rida, inte om det inte kan vara med honom..

 

Allt känns bara så meningslös utan honom. Jag känner mig så trasig, så ensam när han inte längre finns hos mig. Smärtan är enorm och den växer för varje dag, tillsammans med saknaden efter min bästis..

 

Jag var så lycklig med dig...

 

Jag tänker på dig varje dag och funderar över hur du mår eller vad du gör just nu. Det kanske låter lite creepy, men detta har verkligen berört mig. Att förlora den man älskar mest, sin allra bästa vän...
Jag borde väl egentligen försöka säga nåt peppande och uppmuntrande nu, som att du skulle försöka göra... något. Men det kan jag inte... för om det hade varit jag så hade jag gjort likadant som du. Det är helt förståeligt.
Men jag tycker nog ändå att du borde sitta upp på hästryggen igen en vacker dag. Inte idag, inte imorgon och kanske inte på ett bra tag framöver. När du är redo. Du är alldeles för duktig för att slösa bort din talang... och jag tror att Flechen nog hade velat att andra hästar kunde få uppleva känslan av att bli ridna av dig, ha kul ihop med just dig och vara lyckliga, precis så som han varit under dessa år. Lycklig, det kunde man se att han var, och det var tack vare dig och all tid du la ner på honom:) Kram på dig ♥

:'(