En månad utan dig..

Det har redan gått en hel månad, en månad sen jag tvingades säga farväl till min allra bästa vän..

 

Jag har aldrig kunnat tro att det kunde göra såhär ont i hjärtat eller att man kunnat vara såhär ledsen, någonsin. Men att förlora Fleche är det värsta som hänt mig. Vi var ett team han och jag, vi skulle alltid vara tillsammans, det var ju så det var besämt. Det skulle alltid vara han och jag mot världen..

 

Smärtan är outhärdlig, saknaden är enorm och växer sig större varje dag. Tårarna tar aldrig slut, varje natt gråter jag mig till söms och hoppas att jag ska vakna upp ur den här mardrömmen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Hur jag någonsin ska leva mitt liv så som jag gjort innan, när jag inte längre har min bättre halva här hos mig.

 

Jag älskar dig Fleche Gallant, då, nu och föralltid.

Du kommer alltid att äga hela mitt hjärta.

 

Vila i frid min allra bästa vän, jag saknar dig så..♥

 

 

Hej kan man köpa(beställa bloggdesign av er? =)

<3

okej ibland kanske det inte hjälper att sitta och beklaga sig på internet. jag vet att de som hänt dig är väldigt hemskt men bättre att ta tag i sitt liv och försöka gå vidare. alla vet redan att du är ledsen så det behöver du inte berätta hela tiden över internet. jobba istället för att må bra, för någonstans får man ju faktiskt inse att de som hänt är hemskt, MEN de finns faktiskt hemskare saker. Många förlorar sina föräldrar eller nära vänner/anhöriga, och de lyckas gå vidare. Dock tror jag inte de lyckas de genom att sitta på internet och tycka att de har de hemskast i hela världen o de e så synd om dom....

usch va trist :( beklagar sorgen.

Svar till anomny eller anonym kanske det ska stå...
Om du nu ska skriva något så kallt och elak stå iaf för det med ditt namn, eller är det så att du inte vågar det?
Du har väl ingen aning om vad Hanna gör med sitt liv eller vad hon mår bäst av att göra?
Du kanske bör tänka dig för innan du uttalar dig nästa gång!

Åh vad respektlösa personer det kan finnas.. ingen ska behöva se det du såg och va med om det som hände. tänker på dig och fleche så fort jag hör låten let her go.. styrkekram <3

Nej men usch vad hemskt! Jag vet precis hur det är att förlora någon. Min foderhäst avlivades i somras, och jag såg när han blev skjuten i huvudet mitt framför ögonen på mig och jag hade ingenting alls att säga till om. Han blev uppskuren i halsen också för att blodet skulle komma ut och det var blod över hela stallplanen. Detta är det mest fruktansvärda jag varit med om. Han var mitt allt, precis som din häst var för dig. Jag vet att det kan låta otroligt att "tiden läker alls sår" men det gör den faktiskt. Även om jag saknar honom varje dag och känner hur ont det gör, så går livet vidare och det finns andra hästar även om det känns som man ska dö och aldrig mer kunna tycka något är kul. Men, med tiden blir det bättre och "när gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster." Det kommer lösa sig för dig med, precs som det gjort för mig.