Vad är det som är så roligt med misslyckanden? Eller snarare vad är så roligt med andras misslyckanden? Varför har videor med dåliga rundor fler visningar än videor med lyckade rundor? Och varför ska vi jämt och ständigt irritera oss på när folk faktiskt lyckas med någonting?

 

Om jag får säga det själv så är jag väldigt bra på att glädjas med folk. När någon annan har lyckats och gjort någonting bra så mår även jag bra av det. Dock är jag inte säker på att jag är så bra på att visa det, vilket är något jag måste bättra mig på, men jag blir uppriktigt sagt glad när någon jag känner lyckas. Som när Hanna blev placerad i Svarttorp (tar den placeringen eftersom det är den jag minns bäst) så stod jag utanför banan och med ett brett leénde och var riktigt glad för hennes skull. Eller när Linda (en av mina allra bästa vänner som också red i hoppspecialen) klarade hinder efter hinder och bana efter bana med ponnyn Stampe som kan vara lite kinkig av sig när det gäller hoppning. Att se dem lyckas gjorde mig riktigt glad.

 

Så när jag skriver detta så kan jag med rak arm säga att jag inte tillhör denna kategorin: Många (hästmänniskor framför allt) blir så fruktansvärt avundsjuka och klarar inte av att se på andras framgång utan att ha någonting att klaga på. Det är ofta man hör saker som "Usch vad hon drar hästen i munnen, det var hästens förtjänst att de vann" eller "Den ponnyn har gått SM tidigare, denna ryttaren får ju allt serverat". Sådant kan göra mig så förbannad. Dessa ryttare kanske har slitit hårt för att få denna framgången och vad folk (för att dra alla över en kant) gör då är att leta misstag och orsaker. Sedan kanske det är lättare att tävla MSV på en ponny som hoppat de klasserna innan än på en ridskoleponny med en mage för två, men ingenting är omöjligt och ingenting är serverat på silverfat. Alla har kämpat för att få sin framgång och då borde man också glädjas med dem.

 

Kände att detta inlägget spårade ut lite men jag hoppas ni förstår min poäng. Gläds med andra för deras framgångar istället för att dra nöjt på munnen när de misslyckas. Sådan vänlighet behövs det mer av inom ridsporten, tro mig!