Många av er har vid fler tillfällen undrat hur Flechen är till vardags och hur han är att rida. Det kanske inte har framgått speciellt tydligt i bloggen så jag ska försöka bättra mig på den punkten för att verkligen visa även hans personlighet här då han är en väldigt stor del av bloggen.

 

Flechen är nog faktiskt, utan tvekan en utav de fegaste hästar jag träffat på i mitt liv :P När jag först började att rida honom för nästan tre år sedan så kunde han verkligen tvärvända med mig och totalvägra att gå förbi t.ex. en stubbe eller sten som han gått förbi 10000 gånger innan. Ja hur pinsamt den än är så fick jag faktiskt hoppa av och leda honom förbi läskiga saker och igenom tunnlar och liknande förr. Numera när vi lärt känna varandra så brukar jag kunna övertala honom. Han blir mindre och mindre fjantig med mig även om han har sina dagar då allt är livsfarligt och ingenting alls fungerar :P

 

Men han är faktiskt också den mest personliga häst jag träffat under de 13 år som jag har hållt på med hästar. Han är verkligen en på miljonen och jag kommer aldrig någonsin att få en häst som honom igen. Innerst inne är han en väldigt kärvänlig häst som tycker om att mysa och bli borstad och bortskämd. Men det sötaste av allt är att han verkligen totalvägrar att erkänna det! Han låtsas alltid vara sur när man borstar och det är inte ofta man får gosa med honom i stallet. Men är man helt ensam och lägger ner en stund på honom så ändrar han sig ganska snabbt och blir helt plötsligt väldigt gosig och social. Så himla söt!

 

Säga vad man vill om Flechen men det absolut bästa med honom är hans hjärta, för jag kan svära på att det är av renaste guld! Han skulle aldrig någonsin göra någon illa med mening och när du väl vunnit honom över på din sida finns det ingenting i världen som han inte skulle göra för dig!

För två år sedan när jag knappt kände honom kunde vi få stopp på 80cm hinder. Idag två år senare kan jag be honom att hoppa 130cm där jag sitter barbacka och trots att vi inte ligger helt rätt så bad jag honom hoppa och han gjorde det. Han skulle aldrig banga på någonting jag bad honom göra. Hade vi höjt hindret till 140cm hade han garanterat hoppat, utan tvekan.

 

Det är det jag älskar mest hos denna extremt underbara hästen, hans inställning och hans hjärta av guld. I dagsläget vet jag att han skulle göra allting för mig, för vi litar på varandra till 200%!

För två år sedan hade jag aldrig i hela mitt liv ridit ut och galopperat barbacka på en stubb med honom, det hade varit lika med en Hanna i snön och en Flechen påväg hem till stallet. Men nu är det inga som helst problem för jag vet att han alltid litar på mig vad som än händer, och på så sätt kan jag också lita på honom ♥

 

Det finns ingen häst som någonsin kommer kunna mäta sig med honom i mina ögon!