Idag var sista gången som jag någonsin red i en hopspecial uppe på klämmestorp.. Men jag fick göra det med en helt underbar grupp med tjejer som betyder sjukt mycket och på världens finaste ponny, så egentligen ska jag väl inte klaga.

 

Men det känns sorgligt att allting nu är slut. Jag har ridit i den gruppen i typ 6 år nu, vi har varit ett gäng som alltid hållt ihop. Är riktigt ledsen att det är slut nu, för det har verkligen varit veckans höjdpunkt under så himla lång tid. Och nu hux flux så är det över..

 

Jag vet att många utav er inte kan förstå det här. Det är ju bara en grupp och jag kan ju träffa dom annars, right? Och det är ju bara hästar, det finns ju så många fler, och jag kan ju hälsa på dem när jag vill, eller hur?

Men i min värld är det här slutet på någonting som alltid har varit en trygghet för mig. Det har alltid funnits där, mina vänner har alltid funnits där varje fredag. Och även när jag haft det som jobbigast så har jag alltid kunnat vara migsjälv och slappna av där.

 

Men tack vare vår ridlärare får vi några gånger till på oss. Vi får rida mellan jul och nyår innan det är slut på rikigt. Så mina planer för julen ändrades just, jag kommer att spendera mycket tid uppe på jfk för att rida mina älskade underbara ponnysar så mycket jag bara kan innan det är slut för alltid.. ♥