Det är sorgligt men sant, efter nyår är jag för gammal för att tävla ponny.. Alla mina ponny år har blåst förbi och nu vet jag inte riktigt hur jag ska få den korta tid som finns kvar att räcka till..

 

Min allra sista tävling med både Sanni och Boy blir nu i helgen. Kommer sakna dem så otroligt mycket, det gör ont att veta att det verkligen är slut nu, att det inte finns någon ååtervändo. Våra resor tillsammans slutar här och det finns ingenting jag kan göra år saken.. Damn that hurts..

Våra allra sista starter gör vi ihop i helgen. Sanni ska jag bara ha roligt med, riktigt roligt en sista gång. Hon är ingen stjärna för världen, men för mig är hon den bästa som finns och jag vet inte hur jag hade klarat alla jobbiga år som tonåring om jag inte hade haft henne vid min sida. Så en sista start ihop för att ha kul och njuta, för jag är aldrig så lycklig som jag är på hennes rygg..

 

Och Boy, underbara Boy. Vår sista start ihop blir en debut, i LB. Han har gjort allt för mig den ponnyn, och jag älskar honom verkligen av hela mitt hjärta. Det är inte lätt att skiljas nu när det äntligen börjar gå bra. Men med honom känner jag att det är dags att släppa taget, vi har kommit så långt vi kan ihop och jag är stolt över min tid med honom. Vi ska satsa allt på att få en clearround i vår sista start, men framförallt ska jag ta tillvara på tiden och vara lycklig. För att tävla honom är något utav det bästa jag vet! ♥

 

Tårarna rinner nu när jag skriver det här inlägget, hjärtat värker och jag kan inte förstå att det verkligen är slut. Det känns som om det nyss började men samtidigt som om vi har känt varandra i all evighet. Mina älskade ponnysar, hur ska jag klara av att leva utan dom? Det kan bara framtiden säga oss, men det gör ont, så jävla ont att veta att vår tid är slut.

Det enda jag kan göra nu är att ta tillvara på alla stunder jag har med dom, och det ska jag..