.. jag saknar faktiskt att logga in här och skriva om mina dagar, mina åsikter och upplevelser. Jag saknar att klicka mig in här och skriva "dagens ridpass" eller "Flechen idag" i rubriksfältet. Jag saknar det mer än jag kan beskriva för er endast med ord. Men efter att jag förlorade honom har det bara känts så himla fel att skriva någontin här över huvudtaget. För jag kommer aldrig någonsin kunna uppdatera här på samma sätt igen, jag kommer aldrig ha samma glöd igen, för jag kommer aldrig någonsin älska en häst igen så som jag älskade honom. Jag kommer aldrig brinna för att just en speciell häst på samma sätt eller ens i närheten av vad jag gjorde för honom. Han var verkligen hela mitt liv, jag har insett det nu. Allting kretsade runt honom och han var kungen i min vardag, min allra bästa vän, min prins som jag offrade allt för.

 

Men hur tugnt det än har varit och hur många dygn (166 för o va exakt...) det än har tagit, har jag ändå början inse att jag faktiskt måste gå vidare även om hjärtat skriker nej. Han kommer alltid att vara det allra viktigaste i min värld och mitt hjärta kommer alltid att tillhöra honom. Men mitt liv måste ändå gå vidare, även om det är hemskt att leva det utan honom vid min sida så måste jag börja tänka framåt.

 

Men jag saknar honom, jag saknar honom så jävla mycket och jag gråter mig fortfarande till sömns många kvällar. Jag har fortfarande svårt att kolla på bilder på honom då det skär i hjärtat på mig, har svårt att älska andra hästar då ingen nånsin kommer bli lika bra som han.Tårarna sprutar när jag sitter och skriver detta inlägg då jag fortfrande har svårt att prata om honom utan att tappa greppet. Men allt han gav mig, alla minnen, alla känslor, alla stunder jag fick spendera med honom, det är de som får mig att orka leva vidare, att blicka framåt hur ont det än gör. Jag vet att tack vare honom kommer jag att orka leva ett bra liv, orka kämpa för det jag vill och så småningom också bli lika stark som jag en gång var.

 

Han är min hjälte, trots att han inte längre finns vid min sida så lever han med mig varje sekund och jag tänker leva mitt liv till fullo för jag vet att han inte hade velat att jag gav upp. Så jag ska leva mitt liv, för hans skull ♥

 

Jag ska även försöka hålla igång bloggen lite igen, för det är Flechens blogg precis lika mycket som min eller Beckas, och därför förtjänar den att hållas vid liv som förr. Men min livssituation har förändrats väldigt mycket sedan jag senast var inne här och bloggen kommer aldrig någonsin bil som förut, men jag ska iallafall försöka, jag ska ge det en sista chans, se om det fungerar. Så räkna med att höra av mig om inte allt för länge igen!