Jag vet knappt var jag ska börja, det har hänt en hel del i mitt liv sedan dess att jag slutade att blogga om min vardag.

 

Men som ni alla vet så tog det väldigt hårt på mig att förlora Fleche, har var verkligen min lilla prins och jag hade gjort vad som helst för att fortfarande ha honom vid min sida. Efter hans bortgång ville jag aldrig mer se en häst, det kändes bara vädigt fel och jag såg ingen mening med att fortsätta utan honom. Men jag blev övertalad och tvingad att följa med till stallet ett par gånger och som tur var så hade jag praktik i skolan ca 1,5 månader efter Flechens bortgång. Jag lyckades övertala skolan att det enda stället jag kunde tänka mig att åka till var Erica, där jag kände mig trygg. Och så blev det, jag var där och sysslade med stallsysslor. Det var bland det jobbigaste jag gjort men i dagsläget är jag gld över att jag tog mig igenom det. Efter ett tag lät jag mig övertalas att skritta en sväng på Bonny. Det kändes inte som förut men ändå visste jag att jag inte kunde suta med hästar. När praktiken var slut lånade jag därför med mig Bonny hem under några månader och tack vare henne och underbara Erica kom jag tillbaka på banan igen och hittade mig själv. Vi red mesta dels i skogen och lufsade men startade även en tävling ihop och det var där jag verkligen kände att det är på hästryggen och på tävlingar som jag verkligen hör hemma!

 

Tyvärr blev Bonny lite ofräsch och det bestlutades att Erica skulle ta hem henne igen. Även det var väldigt jobbigt för mig även om jag inte ville erkänna det för någon. Men jag började hjälpa Erica med hennes andra hästar då och då istället. Funderade på hon jag kanske skulle köpa en egen häst men sen fick jag det här jobbet och behövde åka ganska snart så det fanns aldrig riktigt tid för det.

 

Utöver hästeriet har jag även hunnit med att ta studenten vilket är bland de bästa jag gjort! Umgåts med en hel del vänner som har gjort livet mycket lättare för mig, framför allt Frida, du vet hur mycket du betyder för mig! ♥

 

Jag har garanterat glömt minst hälften och har kortat ner det något extremt, det var ju trots allt ungefär ett halvår sedan jag va inne här sist. Men jag behövde verkligen ta dethär halvåret och bara fokusera på mig själv och hitta tillbaka till mitt riktiga jag, jag är inte riktigt där ännu men jag hoppas att det här jobbet kommer hjälpa mig att ta mig tillbaka helt!