Tomhet

Det är allt jag känner just nu, tomhet. Fleche var min bästa vän. Han var den som alltid fanns där för mig när ingen annan gjorde det. Den som gjorde skillnaden i mitt liv. Han som fick mig att orka gå upp på morgonen och ta tag i dagen för jag visste att jag skulle få åka till honom senare på eftermiddagen. Att veta att han alltid fanns där gjorde livet värt alla besvär.

 

Men nu när han så hastigt rycktes ifrån oss är allt jag kan känna tomhet. Det känns som om någon slitit ut mitt hjärta och lämnat ett tomrum kvar. Jag kan inte sova, då jag upplever olyckan om och om igen. Orkar inte prata med någon annan än mina allra närmaste vänner och knappt det.

 

Som ni säkert förstår ligger bloggen längst ner på alla listor just nu. Jag försöker bara att klara mig igenom nuet, och det är svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Just nu vill jag aldrig så mycket som se en häst igen, om det inte kan vara han. Vet inte om jag nånsin kommer ta upp hästarna igen efter det här, det känns iaf inte så..

Har inget mer att säga, än att denna blogg kommer att eka tom från mig.

 

Vila i frid min älskade vän

 

Fleche Gallant

1997 27/3 - 2013 26/1

Så himla tråkigt det här... :( känner verkligen med dig och Sanna och är uppriktigt ledsen för er skull då detta är det hemskaste som kan hända en... känns helt overkligt att ni inte kommer får vara tillsammans igen...
Jag ska inte säga att tiden läker alla sår, för det gör den inte. Sorgen kommer aldrig att försvinna... Men den kommer med tiden att bli lite lättare att bära... även om det inte känns så just nu ♥ kram på er

Åh! Om man ändå bara kunde trolla..
Men, du får inte lägga ridningen på hyllan. Tänk all du har lärt dig, alla tävlingar med Boy och Sanni!
Jag lovar dig att din tomhet bara kommer bli ännu tommare utan alla andra fina hästar...
Hästarna vill ju bli ridna av just DIG!

Men nu är ju detta ditt liv och du får bestäma va du ska göra!
Men nån gång, även att man just nu kanske tycker att man aldrig mer ska gå upp ur sängen, så måste livet gå vidare.
Rid för honom, tävla för honom! Allt du gör i stallet är till honom..
R.I.P
Beklagar verkligen sorgen <3 och att du inte tycker att jag är första idioten..

<3

Usch nä fy va hemskt... Känner dej inte men har tänkt på dej och flenche hela dagen... RIP !!

Men vad var det som hände? Förstår om du inte vill prata om det! För det hade iallafall inte jag velat.. :'(

Jag lider med dig, det är aldrig roligt när sådant händer. Förlorade min första häst när hon var endast tre år gammal, det är hemskt. Man vet inte vart man ska ta vägen. Det är snart sex år sedan hon gick bort och det finns dagar än idag som får mig att gråta floder, men jag lever. Jag har tagit mig igenom det värsta... Såren finns alltid, dom blir ärr... Men ärr finns också där för att påminna oss om det som hänt och funnits i våra liv. Ta vara på dig!