Kiran var rätt speciell när det gällde hoppningen. På en Fidde-träning när vi var i en serie och hade ett galoppsprånget  kvar till en oxer på 1 meter blir hon så paralyserad att hon helt enkelt mitt i galoppsprånget lägger sig ner. Ja hon la sig ner, jag vet inte vem som blev mest förvånad, jag, Kira, Fidde eller publiken haha.

 

 

Hästar i Skåne

På stället där vi köper in ridskolehästar har jag även varit för att provrida hästar åt andra som inte har möjlighet att åka dit.
 Jag red en fantastisk unghäst som hoppade otroligt bra, men han var lite oriden och fruktansvärt pigg. När jag vänder upp på en mur som låg på ca 110 skvätte det grus på plåtväggen i ridhuset. Hästen blir som skjuten ur en kanon, Angelica som är med tänker " Sanna styr åt sidan". Men nej det gjorde jag inte, och så nära himlen har jag aldrig varit med en häst. Han hoppade högre än vad bomstöden var och bockade i landningen, jag behöver inte säga att jag flög va? Det var en grop i ridhusunderlaget där jag ramlat av och Angelica fick en hjärtattack^^

 

En annan gång red jag en liten fux, inte för att vi skulle ha den utan för att han som äger stället ville ha den riden. Den var superstressad och det var andra hästar i ridhuset så när en av dem skulle hoppa tänkte jag att det var bäst att stå still. Det var bara det att hindret revs och min häst fick psykbryt och hoppade rakt upp i luften, även fast jag var med hade jag inte en chans att sitta kvar. När jag landade skrattade Angelica hysteriskt och jag kände att min ryggrad nog åkt ut genom huvudet eftersom hästen inte var kvar när jag kom ner från luften igen. Som det inte var nog skulle han ha hästen hoppad med, det gick bra tills ett barn smäöller upp en dörr när jag är i sista hindret i en kombination. Såklart fick den stackar hästen ytterligare ett hysteriskt utbrott och slängde sig i panik åt sidan i landningen, jag däremot flög med huvudet förre i marken haha.

 

 

Bild Kiran i en av sina bättre stunder ;)