Att Flechen kunde allt när jag började rida honom var det inga som helst tvivel om. Men vad jag kunde och vad vi tillsammans kunde var lite mindre självklart. Jag hade ridit på ridskolan i 9 år när jag började rida Flechen och precis börjat tävla lite mer på ponny. Så visst satt jag inne på en del kunskap men känslan för ridning och hästar saknades till stor del.

 

Under dessa tre år som jag nu har ridit Flechen så har vi vuxit ihop. Han har blivit mer stabil och trots att han inte har utvecklats jättemycket egentligen (Hans ägare Sanna har lärt honom allt han kan och har gjort ett extremt stor jobb med honom, hatten av för henne!) så har vi utvecklats ihop och verkligen blivit ett team nu det senaste!

 

När jag började rida honom tränade jag ingenting alls. Jag red mest ut i skogen och busade runt samt hoppade lite småhinder hemma på banan en dag i veckan. Det var inte förens för ca 1 år sedan som jag verkligen började träna ordentligt på honom för tränare. Det är också det senaste året som vi har utvecklats grymt mycket ihop!

 

Ber jag honom om någonting i dagsläget gör han det garanterat, han litar på mig och jag litar på honom. Hur duktig jag än hade varit för tre år sedan så hade han aldrig hoppat 130cm barbacka med mig på ryggen då. Men nu när vi tillsammans är ett team och litar på varandra finns det egentligen inget han inte skulle försöka göra om jag ber honom. Visst protesterar han ibland när de är jobbigt, men han gör det alltid även om det ibland krävs lite övertalning ;)

 

Vår utveckling ihop är väldigt mycket tack vare mina underbara tränare som känner både mig och vet vad Flechen går för. Erica i hoppningen har hjälp oss otroligt mycket, utan henne hade vi fortfarande tragglat småhinder hemma. Och Angelica som jag inte tränat dressyr för jättemycket än så länge men det har hjälpt mig enormt mycket och jag kommer fortsätta att träna för henne för att fortsätta utvecklas!

 

Då:

 

Förra veckans träning: