Har fått frågan om hur det är med Sune eftersom han inte syns på bloggen så mycket nu för tiden så tänkte ge en snabb lägesuppdatering - Edit: Det spårade ut lite så "snabb" vore att ljuga... ;)

 

Sune är, som ni kanske vet, halt och har varit sedan slutet av april. Han har en ligament-skada som de trodde skulle läka fortare än vad den gjorde och för två månader sedan (om inte mer) blev han friskförklarad. När jag red honom en vecka efter det kände jag att han inte var ok, riktigt jävla halt rent ut sagt. Så det var bara att ta sig en tripp till veterinären igen och nu har han vilat i många veckor.

 

Nästa vecka ska han tillbaka till kliniken igen (för 7e gången sedan han blev halt i april, om jag inte minns fel) och då hoppas vi självklart på förbättring. Det gör så ont i mig att veta att han har ont och dessutom blir rastlös av att se samma box och samma hage dag ut och dag in utan någon som helst aktivering. Men som sagt så håller vi kvar i hoppet om att han blir frisk snart!

 

Det tog sin lilla tid att skriva ihop det här inlägget och det värker i hjärtat så fort jag tänker på det. Jag saknar honom så otroligt mycket. Alla tävlingar, de som gick åt skogen och de som gick desto bättre. Resan som började med att vägra ut oss på 50 cm på klubbhoppning efter klubbhoppning till att bli placerad på en lokal hopptävling mot alla andra speedade privatponnyer som tävlar och tränar regelbundet. Där slog vi oss in, otippade som sjutton, jag och min tjocka, lurviga och "hopprädda" ridskoleponny och åh vad jag är stolt över honom. Jag vet att det vi hade aldrig kommer tillbaka. Det är förflutet men han är fortfarande min Sune och med eller utan rosett och även om jag kanske aldrig kommer få rida på honom seriöst igen så älskar jag honom och kommer ALDRIG släppa honom! Nu spårade inlägget ut lite, bäst att sluta nu!