Jag skulle nog aldrig säga hur min drömhäst skulle vara. Självklart skulle man svara något i stil med Ninja la Silla men sålänge man inte passar med hästen så spelar det ingen roll hur fin hästen är och hur högt den kan hoppa. Vi tar Sune som exempel igen. Jag började rida honom när han var hopprädd och vi vägrade ut oss på VARENDA klubbhoppning. Folk undrade hur jag orkade tävla honom gång på gång på gång när vi ändå inte fick några felfria rundor pågrund av att han vägrade på hindren. Men som jag sa tidigare så fick vi ju kämpa tillsammans för att han skulle komma någonvart och med tålamodet gick det. Självklart vill jag tävla högre än lokal på LD och LC nivå men han har inte riktigt förutsättningarna för det. Han har nått sin topp och där är jag jättenöjd med honom!

Nej jag tycker man ska behöva kämpa lite också. Att få en häst som gör alla moment i dressyren och hoppar skyhögt utan problem, det hade verkligen inte varit roligt. Kanske vore roligt att testa på att rida en sådan häst någon gång men att bara kunna glida med på ett bananskal.. Nej! Då föredrar jag den vägen jag och Sune gått. Vi har skapat ett starkt band emellan oss och utan det blir det inget ekipage, bara häst och ryttare.