Jag vet ju att Hanna brukar nämna mig då och då här på bloggen men jag tänker att en egen presentation kan vara bra.

 

Jag är 23 år och pluggar numera på universitete i Lund där jag läser till kriminolog, vilket inte är så spännande som det låter. Eftersom det här är en blogg som handlar om hästar så fårpresentationen spegla mitt liv med hästarna och inte studentlivet med tentor, ångest och fester.

 

Jag började rida på Jönköpings fältrittklubb när jag var sju år och sen kan man säga att det bara rullade på, mina föräldrar har aldrig behövt undra var jag hållit hus. Varje ledig minut tillbringades i stallet bland hästar och vänner. Jag var skötare på ridskolehästar, först Sero och sedan Lilleman som fortfarande ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag fick tidigt börja rida de ridskolehästar som behövdes ridas och orädd som jag var som liten så bekom det mig inte om det var en storhäst eller helvild ponny. Samtidigt skötte jag även en unghäst som sedan blev tävlingshäst i hoppning vilket lärde mig väldigt mycket. Precis som Hanna har jag jobbat som stallvärdinna och även helgjobbat samt läst hästinriktning på gymnastiet. När jag var 17 år fick jag tjänst som fritidsledare på ridskolan och några år senare fick jag även jobb som ridlärare på JFK, vilket var jättekul och jag saknar det ibland. Även om jag inte längre jobbar med hästar har jag inte släppt dem, Flechen är fortfarande min, jag rider till lite hästar på JFK ibland, då och då ger jag privatlektioner, dessutom jobbar jag på en ridskola i Lund med handikappsridning. Så nog har jag ett hästliv fortfarande men inte 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

 

Jag har alltid haft turen att få rida många olika hästar och ponnyer, jag har precis som Hanna (ovanligt) ridit i hoppspecialen och tävlat både ridskoleponny och storhäst på lokalhoppningar. Jag har fått rida och rida till privathästar, jag har tävlat andras hästar men framförallt har jag alltid tränat väldigt mycket för tränare vilket är A och O om man vill bli en duktig ryttare. Jag har utbildat många hästar på JFK som numera går i ridskoleverksamheten bland annat Sanni som Hanna gillar. De är utbildade på det sättet jag uppskattar. Nämligen att varje häst är en egen individ med sina egna behov och begränsningar. Man jobbar helt enkelt med hästen och inte mot den, dessutom varierar man träningen mycket.

 

Med tanke på alla hästar jag haft tillgång till i mitt liv hade jag inte behövt någon egen och ville egentligen inte ha men nu blev det inte så. Först kom Pontus när jag var 15 år, en galet tjock och busig fjording på 19 år. Han var bara inköpt som sällskapshäst till min kusins häst och var inte världens bästa ridhäst men jag älskade honom ändå. Tyvärr drabbades han av cancer och vi blev tvugna att låta honom somna in. Vi behövde dock en ny sällskapshäst omgående och så kom han Flechen, en mager, omusklad och outbildad travare, jag kunde inte en i min vildaste fantasi ana att han skulle bli mina drömars häst.

Men om det berättar jag om i nästa inlägg!

Pontus

Sanna och Sanni, efter tre månaders tillridning var hon riktigt fin!

Mina drömars häst, Fleche!