Sanni har vad vi vet aldrig nånsin varit iväg på en tävling innan så vi hade ingen anning om hur hon skulle reagera. Hon tyckte det var jätte spännande men precis som Boy så var hon som besatt av honom. Så fort hon inte såg honom gnäggade hon och vände och trasslade och små stegrade och blev arg. Men när jag väl kom in i ridhuset gick det lite bättre och hon slappnade av lite och fokuserade nästan på mig. Sedan skulle vi ner till farmhoppningen och hon fick totala hjärnfel igen.. Hon stuttsade försökte bocka, vände, slängde sig och höll på som en tok. Hoppade inte bra alls och jag var helt övertygad på att hon skulle göra likadant på banan och att jag skulle ramla av. Vi var sist i klassen vilket gjorde att jag fick vara själv på banan. Tror det var ganska bra för hon lyssnade nästan på mig :P

Valde att trava emot första hindret för säkerthetskull om hon skulle börja dryga sig. Men hon hoppade utan problem och sög verkligen mot hindret. Sedan tittade hon inte på någonting utan hade full fokus på mig för en gångsskull! Hel motsats mot förra helgen då hon istället stängde av mig. Hon fick sedan själv rulla på över tvåan som var på en linje efter ettan och jag koncentrerade mig på att hålla henne mitt på och sitta upp och få henne framför mig, hon hoppade då kanon bra och jag kände att jag verkligen red ordentligt och att jag fick rätt respons av henne när jag gjorde rätt. Hon fortsatte att rulla på fint över alla hinder. Fyran stod i en lite konstig vilkel och vi kom lite nära så hon petade det. Men hon fortsatte som om ingenting och tog resten av hindren kanon bra. Är inte säker på vilket men hon petade ett till.
Jag är så himla nöjd med henne hon var så himla fin! Känslan att sitta på henne när hon sög mot hindren och verkligen VILLE! Att hon petade två gör absolut ingenting, det var en sån enorm förbättrning från förra helgen så det spelar ingen som helst roll. Spärren i hjärnan släppte äntligen och hon tyckte det var jätte kul :)


Jag älskar dig, så jävla mycket♥♥