Förlåt att jag inte skriver förens nu, men har inte kännt att jag varken velat eller orkat. Här kommer iallafall om hur dagen har sett ut för min och Sannis del.

När vi skrittade runt på anläggningen var hon jätte cool och brydde sig inte om nått alls. Men när vi kom in på framhoppningen var hon inte helt framme och kändes inte så taggad. Mot slutet blev det lite bättre då jag fick fram henne bättre. Dock blev vi lite sena och jag fick gå in på banan direkt och han inte visa henne speciellt många hinder. Inte för att det spelade någon större roll när hon var helt okontaktbar och i chocktillstånd eller något liknande..
Fick ingen som helst kontakt med henne och hon lyssnade verkligen inte på vad jag än gjorde. Det var som om hela hennes hjärna tutade upptaget och inget jag gjorde kom fram till henne.

Fick henne med nöd och näppe över ettan men det blev ett katt hopp och jag hamnade i lite obalans, hon tog då chansen och började bocka som en galning. Eftersom hon är så grymt fet och sköt rygg så tryckte sadelgjorden åt när hon bockade och hon fick då någon form av sadeltvångs känslor och bockade ännu mer.. Lyckades precis sitta kvar men det var riktigt nära ett tag. Dock han jag inte på något sätt få henne med mig ordentligt mot tvåan så vi fick ett stop. Nästa försök gick bättre och då hoppade hon men vi slutade precis som efter förra hindret. Ännu mer bockning vilket gjorde att vi inte han förbereda oss ordentligt inteför trean som var en ganska maxad oxer. Fick även ett stop på den när jag red emot en andra gång gå Sanni tyckte den såg jätte läskig och konstig ut och jag fick ingen kontakt med henne. Drev och drev och drev men hon reagerade ine ens. På tredje försöket hoppade hon även om hon var väldigt tveksam men då var vi redan uteslutna.

Gick in på framhoppningen sen igen mellan klasserna och hoppade några språng och då hoppade hon som ingenting.. Det blev nog en riktig chock för henne och jag känner att jag inte kunde gjort mer än jag gjorde. Först kändes det som om det var mitt fel men nu i efterhand när jag dels pratat med några av ridlärarna och så så inser jag att jag faktiskt gjorde så gott jag kunde. Sanni var helt borta och nästintill livrädd inne på banan.
Får helt enkelt hoppas att de intehar riktigt så "fina" och nya hinder i svarttorp nästa helg så att hon kanske kan få lite självförtroende inne på banan och tycka att det är roligt igen.


Jag älskar dig no matter what, du behöver bara lite tid på dig att vänja dig vid allt. Sen vet jag att vi klarar det, bara vi jobbar tillsammans♥♥