Becka skrev ju lite igår om en av hennes gamla favoritponnyar, Kasper.
Så jag tänkte att jag skriver ett liknande inlägg jag också eftersom vi fått önskemål om att skriva om det.

Raymond var en storhäst, en brunskäck som var en av de mest godhjärtade hästar jag någonsin träffat. Han skulle aldrig få för sig att göra någonting dumt mot någon och försökte alltid att ligga alla till lags och få alla att vara glada.
Han kom till ridskolan när jag var liten så jag kommer inte ihåg det speciellt väl. Det var först år 2006 som jag uppfattade honom och började att gilla honom mer och mer för varje dag som gick.
Han var en vän som alltid fanns där för mig när jag än behövde honom, jag spenderade många timmar i hans box innan det kom massa folk till stallet, och bara satt där och tittade på honom när han åt.
Han fastnade genast i mitt hjärta och är den häst som utan tvekan har kommit mig närmst och han kommer alltid att finnas hos mig även om han inte längre finns på vår jord..
Jag kommer inte ihåg exakt när det började, men han bev skadad och det tog lång tid innan han blev så pass bra att han kunde börja skritta igång igen. Jag var överlycklig eftersom jag fick hjälpa till att rida igång honom igen. Vi gjorde så himla mycket tillsammans de året. Vi skrittade ut i skogen barbacka och bra va tillsammans, vi fick rida ut med någon annan ibland och bara bus rida i skogen, rida i paddocken och vi njöt i fulla drag båda två. Det var han jag och min kompis Julia för alltid, vi höll ihop så mycket vi kunde.
Tills en dag ridskolechefen berättade att han inte skulle bli bra efter att ha blivit skadad ännu en gång.. Vi förstod att dom skulle ta bort vår älskade vän från oss och vi spenderade så mycket tid som möjligt med honom de sista veckorna. Satt i gräset medans han betade och han såg så lycklig ut.

Men en dag när jag kom upp till stallet möttes jag av några kompisar utanför stallet och alla hade de tårar i ögonen, de berättade att Raymond, min Raymond inte längre fanns. Allt rasade och jag kunde inte sluta gråta på flera dagar.

Men nu minns jag bara en fina snälla underbara godhjärtade häst som han var och fortfarande är. Han är den som alltid kommer att finnas hos mig hur lång tid det än kommer att gå.

Många hästar kommer att komma och gå igenom mitt liv, men Raymond var speciell, han var inte bara en häst för mig han var min allra bästa vän och livet är sig inte likt utan honom.








Alltid lika glad och nyfiken ♥

Världens finaste Raymond ♥
Hästen med ett hjärta av guld, jag kommer aldrig glömma dig du är föralltid min bästa vän