Kasper Boy

För ett tag sedan fick vi önskemål om att skriva om före detta favoritponnyer så jag får väl ta att göra det.

För några år sedan kom en c-ponny till vår ridskola. Han var skimmel och hette Kasper, eller Kasper Boy.

I början var han lekfull och nyfiken och jag började gilla honom mer och mer. Han stod då i en box (vår ridskola byggdes nyligen om och nu har alla ponnyer och hästar boxar) men flyttade senare till spilta. Jag kommer inte riktigt ihåg när men han började vantrivas på ridskolan och visade detta genom att bita folk som kom för nära med mera. Han var egentligen inte elak men när folk betedde sig fel (enligt honom) blev han arg på dem. Han kunde sparkas, bitas, tränga in personen i spiltväggen och strök ofta öronen bakåt när man skulle rykta honom.

Efter ett tag var man tvungen att ha honom i gången när man skulle göra iordning honom före en lektion och det var många som varken vågade gå in till honom eller borsta, sadla och tränsa.

Han började försöka "attackera" framåt när han stod i gången men grimman och grimskaften som han satt fast i på båda sidor höll emot. Som sagt så var han inte elak men han vantrivdes enormt på ridskolan.

Trots att han betedde som han gjorde i stallet så var han fin att rida. Han jobbade gärna i form och han var nog den ponny som lärde mig mest om just det. Dock var hans galopp väldigt hackig och seg och den blev värre och värre ju längre han stod på ridskolan.

Många undrar varför jag kunde gilla denna ponny men för mig var han samma gamla nyfikna och söta Kasper som i början och jag har en tendens till att börja gilla ponnyer som inte uppför sig väl eller som de borde (Sune till exempel, lilla fjant hästen). Jag tyckte alltså om Kasper väldigt mycket och ville rida honom varje gång på ridningen.

Sista gången jag hoppade Kasper var en jätte varm sommardag strax innan sommarlovet. Det var inte ett moln på himmelen och vi red i paddocken på vår ridlektion. Kasper var inte alls framme men jag tyckte att det var super roligt ändå.

Jag trodde då att det var sista gången jag red Kasper men så blev det inte. Jag hjälpte nämligen ett litet barn på ridlägret en vecka senare eftersom hon hade Kasper. Jag gjorde iordning honom före lektionen åt henne hela veckan och någon gång i mitten av veckan skulle de rida ut. Kasper var opålitlig ute och kunde ibland få för sig att börja bocka. Jag visste att han snart skulle säljas från ridskolan och ville därför tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med honom och följde därför med gruppen ut.

När de inte kommit allt för långt och de skulle börja trava så bockade Kasper så att tjejen flög av. Jag fångade Kasper men tjejen ville inte rida mer så jag fick skritta honom hem.

Veckan efter åkte jag själv på ridläger till ett annat ställe och en dag smsade Hanna (ja, denna Hanna på bloggen) och sa att Kasper var såld. Det var hemskt men samtidigt kände jag mig lättad. Han skulle må mycket bättre om han inte stod på ridskola.

Bilder på Kasper kommer imorgon.

intressant att läsa om :) haha, jag har också emot tendens att "falla" för "problemhästar" eller vad man ska säga x)

Hej, väldigt spännande att läsa din historia om kasper. Det tragiska är att han sedan såldes till ännu en ridskola, nämligen vår. Enligt dem vi köpte honom av så var han en kanonponny på ridskolan.. Vi upptäckte dock det beteendet du beskriver ganska så snabbt. Han gick kva ett tag på LURF, tillslut såldes han. Var han hamnade vet jag inte, då jag inte längre är engagerad i den ridskolan. Som enmans häst var han kanonfin och trivdes väldigt bra med att gå ute på lösdrift =)

Hej!! Vad roligt att läsa om Kasper som vi köpte från Övik för två månader sen. Han står nu i Njurunda söder om Sundsvall i ett litet stall med en varmblodstjej som kompis. När han kom till oss måste jag erkänna att jag funderade om jag och min 13 åriga dotter skulle klara av honom men nu blir han bara bättre och bättre och vi märker att han mår bra och ser att det är vi som bestämmer. Han rids nu varje dag av oss och få stå ute dygnet runt vilket verkar vara det bästa för honom, det enda är att han fått knotteksem som är jobbigt för honom, är det någon som vet om han har haft det tidigare? Skriv gärna mer om honom roligt och bra att få lite tips om honom.// Erica

Hejsan!

Jag har tidigare varit ägare till Kasper Boy!

Är jätte nyfiken på hur han har det idag! Köpte honom när han var 5½-6 år och sålde honom då jag själv blev sjuk därefter.Känner absolut inte igen detta beteendet. Låter inte allssomden Kasper jag tränáde honom hårt till. Om ni vet något såhör av er! Antingen tillmin blogg eller min mail: [email protected]

Med vänliga hälsningar Karolina