Charlie markerade dock höger fram så det blev bara en skritt och travtur i skogen och fick stå i mitten av en liten ridbana med stockar på, när Frida och Paulina galopperade på sina hästar. Det var skönt att få ta det lite lugnt i skogen också, en sådan här fin vårdag!

Sedan var det dags att rida Boyke. Jag red tillsammans med Frida på Zlatan och en som heter Angelica på Olala, stallets största häst. När vi kommit en bit in i skogen, till en äng som vi alltid brukar galoppera på på sommaren, så bestämde vi oss för att galoppera lite lugnt på stigen där. Olala gick först, sedan Zlatan och sist jag på Boyke. Boyke råkade dock komma ut rätt långt ut med bakbenen bredvid stigen i den djupa snön och eftersom han inte har så lång ben så sjönk han ner väldigt djupt. Jag drev på och styrde honom så att han skulle komma upp på stigen igen och var tvungen att ge honom lite lösa tyglar och ställa mig upp för att han skulle kunna komma upp ut den djupa snön. Han kom ganska fort upp på stigen igen och eftersom jag stod upp, hade lösa tyglar och inte var beredd så passade han på att bocka. Det var inte något stort bocksprång men han drog ner huvudet rätt mycket, men jag var inte beredd utan gjorde en liten kullerbytta på snedden bredvid halsen på honom och landade mjukt på rumpan i den djupa snön. Haha, busponny!

Det var ingen stor grej utan fick bara hoppa upp snabbt igen. Fick, som tur var inte ont någonstans (tacka den mjuka snön) så det var bara att rida vidare på lille Boyke. Blev bara lite blöt på ridbyxorna och ryggen och fick snö i vanten, värre var det inte. xP

Vi red sedan till den lilla ridbanan igen och där galopperade vi också. Boyke var pigg men ville ändå inte gasa på ordentligt framåt. Han bockade några gånger men nu var jag beredd så det var lätt att bara sjunka ner i sadeln igen.

När jag kom tillbaka till stallet igen, mindes jag inte ens att jag hade trillat av! Hahah, mitt minne är sämst.