Idag har vi i skolan ridit för en sitstränare som heter Carina. Hon själv har tävlat upp till svår dressyr och har även jobbat som sjukgymnast vilket gör att hon har bra koll på ryttarens kropp och hur den fungerar. Hon har efterhan börjat att arbeta mer och mer med att träna ryttaren och ryttarens sits istället för att kolla på enbart hästen.
Så idag var träningen enbart om oss ryttare för att få oss till en bättre och starkare sits.
Jag red som sagt Lipis idag, en häst som jag inte ridit jätte mycket innan men någon gång ute i skogen och sedan tror jag att jag har skrittat och travat på honom inne någon gång. Men det är en väldigt trevlig häst i grund och botten bara att han är väldigt väldigt stel och stretar imot en massa i munnen. Men när Carina sa at jag bara skulle fokusera på mig och min sits och se till att komma mer bakåt i sadeln och sätta mig ner ordentligt blev han gensat lite mjukare och började sammarbeta.
Eftersom jag i huvudsak hoppar så har jag inte någon perfektdressyr sits utan sitter gärna med axlarna lite framför höfterna för att på det sättet kunna lätta i sadeln med lätt sits osv. Men idag fick jag verkligen jobba på att sitta ner djupt i sadeln och ha mina axlar precis över höfterna och öppna upp framsidan lite mer för att få bättre stöd av magen. Det var väldigt jobbigt men väldigt lärorikt och det fungerade ganska bra. Lipis släppte efter lite och blev mjukare och fin i formen.
Carina upptäckte även att jag (som jag redan vet) vänder på huvudet lite för mycket för att se min väg. Även det beror lite på hoppningen att snabbt hitta nästa hinder med blicken och förbereda hästen. Men när jag rider på en volt och vänder huvudet för mycket så viker jag mig i innersidan vilket gör att jag ibland kan tappaytterbogen lite. Fick väldigt bra tips av henne hur jag skulle lösa det och efter ett tag så fungerade det också. Men det är inget som kommer gå över så här fort utan något jag måste jobba med länge.

Det har varit en väldigt lärorik dag och jag har fått ut extremt mycket av att rida för Carina vilket jag hoppas på att vi ska få göra igen!


Suddig bild jag vet men mina klass kompisar var inget vidare med kameran, och det är svårt att ta bilder i detta ridhuset för det är så mörkt.
Men jag och Lipis iaf♥