Hey, I've been missing you

2013-03-06 @ 21:52:53 | Rebecka • Allmänt | © DailyHorses 2013
Mer än en månad utan bloggen nu. Utan det ställe där jag de senaste två åren skrivit ner så himla mycket - allt från tankar om vardagen, ridpass och åsikter. Där jag skrivit av mig om jag kännt för det och där jag har lagt ner en himla massa tid. Ett ställe som varit en börda och som stundtals varit väldigt jobbig men också ett ställe där jag haft en sorts trygghet och som jag har lite kunnat knyta mig till.
 
Jag måste medge att det har varit lite skönt men samtidigt har jag saknat det jättemycket. Plötsligt har jag haft väldigt mycket tid över till annat och det är då jag har insett hur mycket tid och energi jag verkligen lade ner på denna sidan. En blogg som fyllts med bilder, åsikter och mycket positivt och negativt. Jag har trivts (och trivs) väldigt bra här på dailyhorses.blogg.se.
 
Varför skriver jag då detta inlägget? Jag har faktiskt inte den blekaste aning. Jag har saknat att logga in här och klicka på "Skriv" för att möta en tom sida som ska fyllas med mina ord. Mina ord som sedan gått ut till allmänheten för att läsas och gillas eller ogillas. Kanske är det därför, fastän detta inlägg mest bestått av onödig skit som kunnat stanna i utkast och sedan raderats. Jaja, nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall även om inlägget lär vara rätt meningslöst i era ögon.
 
Avslutar detta konstiga inlägg med att säga att saker har vänts rätt mycket uppochner. Saknaden är stor men jag tror på att det går att hitta ett ljus i allt, även om det kan vara svårt att se ibland. Istället för att säga mer (för det är jag förbaskat dålig på) så visar jag en bild som säger rätt mycket. Kram!
 

...

2013-03-01 @ 13:38:32 | Hanna • Allmänt | © DailyHorses 2013
Jag saknar dig så jävla mycket, vet inte vad jag ska ta mig till. Klarar inte att hålla känslorna tillbaka längre, klarar inte att stänga inne dom. Vardagen flyter på men helt utan glädje, hela det här året har börjat i katastrof och jag orkar helt enkelt inte mer nu. Jag klarar inte av det längre. 
 
Jag vill bara få tillbaka mitt gamla jag, mitt gamla liv. Då jag hade Flechen vid min sida och var stark nog att klara av vad som helst. Nu känns allt bara 100 gånger jobbigare än det hade varit då. Jag saknar honom så jävla mycket, tårarna slutar aldrig rinna och smärtan växer sig bara större och större.
 
Jag klarar inte att möta denna världen ensam, jag behöver dig vid min sida min underbara vän..♥