När man tittar ut över storhästhagen på JFK ser man bruna hästar, fuxfärgade hästar och en och annan skäck, man ser helt enkelt en häst, men man ser inte VEM den hästen är. Något som alla års arbete med hästar lärt mig är att alla hästar är enskilda individer, med olika personligheter och olika behov.

 

Tyvärr verkar det som att många glömmer bort det, man ser hästen bara som, en häst och inte som den individ den faktiskt är. Det är något jag upplevt både på ridskolan och bland privatryttare, man ser mer till sina egna behov än till hästens. Oftast förväntas det att hästen skall ställa upp och göra som ryttaren vill, om den inte gör det är det hästen det är fel på.

 

Men precis som vi människor kan ha en dålig dag kan även en häst ha det, även en häst kan känna sig trött och hängig vilket kan påverka dess prestation. En häst kan aldrig någonsin tala om hur den känner, det är upp till oss som människor att se tecken hos hästen som talar om hur den mår. Flechen vill inte alltid bli riden, då kommer han först fram och hälsar i hagen men sen går han igen, av erfarenhet vet jag att han inte vill bli fångad och då får han en ledig dag, att rida på en ovillig Flechen för mig bara irriterad och det är ingen bra kombination.

Jag kan själv välja när jag vill träna, när jag vill träffa folk, en häst har inte den möjligheten, framförallt inte en ridskolehäst. Vissa hästar uppskattar att ha folk runt omkring sig andra gör det inte, och vad det beror på vet man inte alltid, kanske har den blivit illa skött innan och har igen tilltro till människor. Det är sällan en häst är elak eller dum utan anledning, så istället för att direkt bestraffa eller bli arg på hästen bör man kanske fråga sig, "varför gör den såhär", det tror i allafall jag man kommer längre på.

---