Det gick så himla bra på hoppningen med Sune idag! Är så så så himla glad efter dagens pass, allt kändes som gamla tider! Mitt fina hjärta! ♥

 

Framridningen var väl inget att hänga i julgranen då jag spänner mig i handen när han spänner sig = ingen bra kombo. Det måste jag verkligen träna på och när jag lyckades med mina svåra bitar idag så gick det bra. Hoppningen gick desto bättre! Han hade så bra framåtbjudning idag, lyssnade på skänkel och på förhållande hjälper. Vi hoppade lite linjer och bågar med relaterat avstånd och det gick lätt att reglera tempot för att få in ett visst antal galoppsprång. Han hoppade så bra, löste situationerna när jag klantade mig lite och kunde även ta framåtläge trots att han är en sådan som gärna lägger in ett extra istället.

 

Jag hade ett stort leende på läpparna hela lektionen. Finns nog inget jag älskar mer än när jag rider på den där lurviga ridskoleponnyn vid namn Sune. Ingen kommer någonsin förstå hur mycket jag älskar honom. Känslan när vi två blir ett ekipage som samarbetar och när allt bara fungerar. När allt känns som det gjorde förr när vi hade vår absolut bästa tid. Det finns ingenting bättre och det finns ingen eller inget som betyder mer för mig än den ponnyn. Jag kommer aldrig släppa taget! ♥