http://rebeckuz.blogg.se/2014/january/fragestund-med-hanna.html#comment

(Typ som om det fortfarande är nån som läser den här bloggen, men ändå) 

/ Hanna 

En månad alltså, så lång tid tog det för mig att starta upp en ny blogg. Jag tyckte nog det här var roligare än vad jag trodde... ;) YES NI HÖRDE RÄTT, JAG SKA BÖRJA BLOGGA IGEN! Denna gången på ett lite annorlunda sätt än tidigare, men ni får kika in på den nya bloggen för att läsa mer om det.

 

rebeckuz.blogg.se är alltså de nya bokstäverna ni ska klicka in för att kunna läsa om mig. Vi ses där!

 

 

I januari 2011 startade vi denna bloggen, nästan tre år sedan nu. Sedan dess har jag bloggat här flera gånger om dagen med undantag från korta pauser samt den långa pausen efter olyckan. Men efter den långa pausen tidigare i år har det aldrig blivit det samma. Har aldrig kommit in i det där flowet jag hade förr där inlägg kunde poppa upp i hjärnan varannan sekund och det kändes som en självklarhet att logga in här och blogga varje dag. Därför måste jag nu, tyvärr, säga att denna saga är slut.

 

Jag har verkligen tyckt om att blogga här och jag är väldigt glad för att Hanna övertygade mig att starta den här bloggen tillsammans med henne för snart tre år sedan. Det har gett mig väldigt mycket att blogga här och jag är väldigt tacksam för denna tiden, men jag känner inte att det ger mig något längre. Bloggen utvecklas inte mer, jag får inte ut lika mycket av det längre och jag siktar inte mot att bli någon storbloggare - det här är helt enkelt slutet. Bloggen har utvecklat mig och jag uppskattar även all den respons vi har fått genom bloggen. Många trogna läsare och alltid en bra stämning. Medverkan i tidningen MinHäst, besöksrekord på över 1000 personer samt att ha utvecklat mig själv är bara lite av det bloggen har gett mig.

 

Nu tackar jag för mig, denna resa är slut. Tack alla ni som kikat in här varje dag varesig ni vill erkänna det eller inte. Nu ska jag fortsätta min resa med Bull utanför bloggen, med ett bra resultat i helgen är vi grymt taggade för kommande tävlingar. Vill ni följa mig, gör det mer än gärna på instagram @beckus och twitter @rebeckuz.

 

Hade Kuhs idag eftersom det är han som ska med på tävling nästa helg och det gick faktiskt riktigt bra. Han finare på framridningen, i och för sig ganska stel i vänstersidan och bet sig fast ordentligt där men formen satt där den skulle. Hade lite problem med galoppen då han gärna "välter" inåt och inte riktigt lyssnar på innerskänkeln då men man kan inte få allt på samma gång!

 

Hoppningen gick så mycket bättre idag än tidigare. Idag tog han skänkeln framåt och även om vi fortfarande hade lite problem med att han välte åt vänster så är jag nöjd med honom. Tvekade ingenting och tog både framåtdrivande och förhållande (även om framåtdrivande är det som behövs mest, haha). Sist hoppade vi den lilla banan på ca. 80/85 vilket är det vi ska tävla nästa helg. Kändes super och är riktigt taggad nu! :)

 

Trodde det skulle vara den lugnaste tiden att åka till Charlies-rean innan skolan idag men det var kaos rent ut sagt. Förstår inte hur folk kan tycka att det är så galet roligt att åka och trängas med mängder med människor på en rea för att köpa saker som man egentligen inte har någon användning för... Själv klarade jag bara av att vara där tio minuter innan jag fick panik, hatar verkligen att trängas med folk.

 

Fick med mig ett tävlingsschabrak och ett par benskydd under den korta tiden jag var där, men är inte helt säker på storlekarna så ska kolla det och åka dit nästa vecka och byta om det inte passar. Har mycket andra smågrejer att köpa men inget som var på rea så jag kände att jag hellre åker dit nästa vecka och kunna andas och ta mig fram i butiken som vanligt. Förstår inte all den där hysterin och besattheten av att vara där på rean, för mig är det bara ett enormt stressmoment!

 

Har inte så mycket att skriva om dagarna nu, känner att det alltid ser likadant ut och då blir det lite trist att skriva om det. Vad jag än försöker skriva så känns det som om jag inte har något vettigt att berätta för er. Hoppas skrivlusten kommer tillbaka snart!

 

Idag är det i alla fall fredag vilket är toppen. Dock ser denna fredag precis ut som alla andra (asså åh vad tråkigt det låter) men jag gillar det. Skola, Bull en snabbis och sedan ridskolan där det är hoppning. Om ni inte får annan uppdatering idag så får ni i alla fall utvärdering från ikväll, såklart!

 

Nu ska jag fortsätta koncentrera mig på skolan, slutar sent idag och sedan ska ju Bull tas hand om. Vi hörs ikväll!

Är riktigt taggad inför söndag nu, känner att det kommer gå lekande lätt. Bara jag rider ordentligt så studsar vi lätt över 85 och 90. Ska bli riktigt roligt att tävla! :D

 

Jag vet inte hur många gånger jag har fått den frågan och det verkar vara "the big question", speciellt här på bloggen. Jag har nog svarat olika varje gång jag fått den för ärligt talat så har jag inte själv svaret på den frågan.

 

Självklart hade jag den diskussionen, att jag skulle köpa Sune, och det kändes som en självklarhet när jag först fick reda på att jag skulle få en egen ponny. Jag blev tvingad (eller nej det är fel ord, uppmuntrad snarare) att provrida andra hästar innan jag bestämde mig och det kändes rimligt. Det var nog inte förrän jag väl började provrida andra som jag insåg vad jag skulle gå miste om ifall jag skulle köpt Sune.

 

 

Jag älskar Sune och det skulle vara underbart att få kalla honom min på riktigt. Men samtidigt, hur mycket mer skulle jag utvecklas genom att rida honom? Hur långt hade jag kunnat komma i klasserna om jag hade honom? Hur mycket mer hade vi kunnat göra än vad vi redan gjorde? Det hade legat på ungefär den nivån vi redan var på. Vi hade redan gått igenom vår svåraste tid och vi hade redan nått det vi så länge kämpat för. Jättemycket längre hade vi inte kunnat gå.

 

Det hade varit helt fantastiskt att få rida på mitt hjärta varenda dag. Att det skulle vara han som stod i hagen och väntade när jag kom till stallet. Men jag ville utvecklas mycket och efter att ha provridit ett par hästar såg jag framför mig vad jag kunde ha med en annan ponny och vad jag inte skulle få med Sune. Jag vet inte svaret på varför jag inte köpte Sune istället och vem vet, hade jag inte hittat just Bull som jag verkligen kände att jag hörde ihop med så hade jag kanske haft min lurviga C-ponny hemma istället.

 

 

Jag är så glad att jag har Bull och jag är så glad för den resa vi gjort och kommer fortsätta på ett bra tag till. Jag ångrar verkligen inte att jag köpte Bull, jag älskar Bull och jag kände redan på provridningen att detta var en ponny jag trivdes med. Jag skulle aldrig välja att köpa Sune istället för Bull om jag fick gå tillbaka och göra om valet, jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Bull - lika lite som jag skulle kunna tänka mig ett liv utan Sune. Det är där det blir knivigt. Släppa taget om Sune känns som enda utvägen just nu men klarar jag det? Jag är tveksam...

 

Okej, långt och ärligt inlägg på en fråga jag inte ens kunde svara på. Hoppas ni är nöjda ändå och att jag slipper denna frågan på ett tag nu. Den förföljer mig!

Godmorgon! Börjar sent idag (som alla andra dagar i och för sig) och har just ätit frukost. Ska strax ta bussen till skolan för att ha tre lektioner och sedan ska jag till Bull och rida ut. Inget speciellt som händer idag alltså. Låter väldigt trist när man skriver det så här på bloggen, att varje dag ser likadan ut och att det inte är någonting positivt. Men jag tycker det är rätt skönt. Bara ha de där timmarna i skolan, de där timmarna i stallet och resten av dagen kunna andas ut hemma - det är rätt långt ifrån hur jag hade det förra året då det var fullbokat dag efter dag! Visst, jag gillar att ha mycket att göra och nya grejer som händer varje dag men det får vara i lagom mängd och utan att man ska behöva stressa liksom. Om ett tag kommer jag tröttna på detta lugna tempo och önska att jag hade det fullbokat igen, haha!

 

Bäst att ge sig av, tidsinställt finns och sedan hörs vi ju av ikväll. Kram!